När inget annat duger

Känslan av att vilja ha något, men man vet att det inte går. Eller känslan av att vilja något, men veta att man inte klarar av det. Det är verkligen en frustrerande känsla, en känsla som man bara vill skaka av sig. En känsla som man inte kan skaka av sig bara sådär. Man vill så gärna sätta slag i verket, och man vill så gärna klara av det. Men det går inte, det går bara inte.

Den där matchen för tre och ett halvt år sen. Den där matchen har satt sina spår, kan man väl säga. Den har stoppat mig i tre och ett halv år, det är alldeles för länge. En tid som jag hade kunnat göra så mycket mer med. MEN nu ska det bli ändring på det. Jag vet att jag har sagt det innan, och jag har verkligen försökt. Men denna gången ska jag verkligenverkligen ge allt, och jag ska verkligen inte låta NÅGOT sätta stopp för det! Det är en helt motiverad och taggad Ida som skriver detta vill jag lova. Nu sjutton ska det inte hindra mig, nu ska jag få det jag vill ha, nu ska jag klara det som jag egentligen inte klarar!

Jag kanske får ta en extra tablett för att kunna klara det, men det är det lätt värt. Det är värt att ha lite ont då. Det är värt att känna lite smärta. Bara jag klarar det. Bara jag får det jag vill ha, bara jag klarar det jag egentligen inte klarar.

NU KÖR VI!!! Imorgon blir det att gå upp tidigt innan jobbet, för nu sjutton ska jag göra detta!!
(ett litet pepptalk för mig själv här!) Haha!

/ ida