Måndag hela veckan, känns det som. Men fattar inte vart denna dag tagit vägen. Sitter här supermätt efter en lyckad middag. Ni ska få recept Imon. Men såhär såg den ut
Men nu ska jag erkänna en sak. I gårdagens inlägg skrev jag inte hela sanningen.
Berättade ju om loka brunn. Men det var en sak jag INTE berättade. Men det ska ni få höra nu.
Jag har alltid vetat att jag inte gillar ormar och möss. Men igår fick jag veta att jag får panik av dom.
Innan vi skulle åka hem skulle vi ta en promenad. Skönt ju!? Till en början.. Efter en stund rasslar det till bredvid oss och där är en orm. Paniken i bröstet kom, och sedan kom paniken i ögonen. Men vi går vidare. Efter ytterligare en stund springer det förbi en mus. En ful, äcklig mus. Nu kommer än mer panik och det är inte alls lika skönt med en promenad längre. Stegen börjar gå lite fortare. För vissa låter kanske detta mesigt, men för mig var det panik. Panik i huvudet, panik i benen, panik panik panik.
Till råga på allt kommer en orm till och nu är måttet rågat. Jag klarar inte mer. Jag vill bara fram! Bort från skogen, bort från alla hemska, äckliga djur.
Ni vet när man går där och varje pinne blir till en pytonorm och varje kotte blir till en grotesk mus. (Skrattar åt mig själv i efterhand)
Nu är det snabba steg som gäller (läs springa). Nu är det bara en sak i sikte, trygghet i bilen! Efter några snabba steg ( springsteg) kom jag äntligen fram. Helt oskadd, men panikslagen. Vilken underbar sista promenad vi fick.
Annars var det helt fantastiskt. :)
Ha nu en fin kväll!
Pussokram
