Det är sällan jag klagar över hur en dag varit. Men idag gör jag det. För den har varit s.k.i.t rent ut sagt..
Kände det redan när jag vaknade, men tänkte att det blir bättre.. Men det gjorde det inte. Har bara velat krypa ner i sängen under ett täcke och gråta. Ungefär så har jag känt idag. Utan att egentligen veta varför. Och det värsta av allt, du ska vara trevlig inför kunderna. På med det fejkade smilet och det tillgjorda skrattet. Se glad ut, var positiv, var nu serviceinriktad, fram med kreativiteten. Fast egentligen vill jag bara ställa mig i ett hörn och gråta. Försvinna någonstans. Och som grädde på moset. Värsta kunden. Jag brukar inte heller klaga på kunder, snarare tvärt om. Berömma kunder och tycka dom är väldigt trevliga. Men denna gången kan jag inte det. Inte när någon kallar mig dum, hotar mig, och totalt skäller ut mig utan anledning. Säger att får han inte som han vill så får jag med honom att göra. Totalt sågar det jag säger, sätter näven i bordet och halshugger mig totalt.
Det är inte okej. Mitt eget folkvett säger att man inte gör så. Jag är bara en människa. Ingen maskin som man programmerar och får precis så som man vill. Jag har också känslor, och det är mitt jobb att stå där och vara trevlig trots att det enda jag får just då är en stor kniv, rätt in i hjärtat. Stackars man, han kan inte ha det lätt. Fast just då tyckte jag mest synd om mig själv. Och det värsta av allt! Jag ska behöva se honom imorgon igen. För han fick som han ville. Han gav mig inget val. Jag blev den maskinen han ville, som gjorde precis som han sa. För jag vågade inget annat.
Men imorgon är en ny dag. Då hoppas jag att jag är på bättre humör, då ska jag vara Ida, och ingen maskin.
Så nu hoppas jag ni haft en bättre dag än mig, så får ni ha en fin kväll! Då lovar jag ett mer positivt inlägg imorgon;)
Kramar
