Saknad

Hej fina ni!

Nu börjar jag faktiskt bli trött på att bara vara hemma och försöka bli frisk. Jag vill ju träna! Det bara spritter i hela kroppen. Jag vill ta i, jag vill ta i så jag tror att jag snart ramlar ihop. Jag vill svettas så man kan tro att jag har duschat. Jag vill känna mig helt utmattad efter ett grymt pass. (Jag vill inte känna mig utmattad för att jag gjorde en liten ansträngning förutom att ligga i soffan) jag vill känna mig stark, fräsch, snygg, pigg, oövervinnelig och känna att jag klarar allt! 

Men men, det kommer. Måste bli av med förkylningen först bara.. 

Det blir ju att man tänker väldigt mycket när man är hemma. Och idag tänker jag lite extra på min älskade morfar. Jag saknar honom något enormt, och han lämnade oss alldeles för tidigt. Men tänk vad mycket minnen det finns. Fantastiska minnen. 

Världens bästa morfar! Jag saknar dig jättemycket! Jag saknar ditt leende när man visste att du hade något lurt på gång. Jag saknar alla rättelser du gjorde när man sa fel. Jag saknar allt roligt vi gjort tillsammans. Jag saknar din glädje. Min stora förebild! 

Kram